I tio år har Joanna Persson arbetat med Leader – från handläggning på Jordbruksverket till dagens roll som handläggare och projektcoach på Leader Östra Skåne och Leader Skåne Mitt Nordväst. Under åren har hon mött mängder av människor, idéer och projekt – och hunnit konstatera att jobbet är allt annat än enformigt.
Här berättar Joanna om regeldjungeln som mötte henne i början, projektet hon fortfarande minns med värme och varför arbetet med lokal utveckling fortsätter att överraska och inspirera efter tio år.
Minns du din första tid inom Leader – vad överraskade dig mest med jobbet?
Jag minns min första tid som handläggare av Leader på Jordbruksverket. Där gick handläggningen ut på att granska den handläggning som en leaderhandläggare gjort av vissa kontroller, samt att kontrollera och dokumentera vissa delar som behöver hanteras utifrån EUs krav på förvaltande myndighet för stödet. Jag kommer ihåg hur överväldigande jag tyckte det var med alla regelverk som man behövde förhålla sig till. En djungel av tunga föreskrifter och förordningar – det var jag inte beredd på!
Vad är det som har gjort att du har stannat kvar i tio år?
Det är utan tvekan variationen i arbetet med att få ta del av olika projekt, ingen dag på jobbet är tråkig! Varje projekt har sin unika uppbyggnad och sina egna förutsättningar utifrån var den är tänkt att genomföras. Det är inspirerande att få vara en del av lokal utveckling och att se små idéer växa och utvecklas till stora och betydelsefulla insatser för landsbygden både lokalt, regionalt, nationellt och ibland internationellt.
Sen är det också något speciellt med stoltheten i att få se personer bygga upp något utifrån sin gemensamma idé. Leadermetoden och leaderprojekt är ett bra exempel på hur gemenskapen på landsbygden inte behöver stanna på den egna orten utan kan inspirera flera att antingen göra samma sak eller något liknande.
Finns det något projekt eller möte från de här åren som du minns särskilt väl? Varför?
Ett projekt som jag särskilt minns, är ett projekt där en hembygdsförening skulle anlägga en vandringsstig mellan byarna i närområdet. Själva ansökan var i sig inte så komplicerad eller omfattande, men då var jag handläggare av utbetalningsansökningar och då blev det ett annat fokus.
Detta projekt leddes av en skara bestående av personer där medelåldern var 85 år, vilket var lite utmanande eftersom allt skulle hanteras digitalt. Jag minns tydligt hur jag i stunden tyckte det var utmanande att förklara vilka underlag som var godkända för att betala ut pengar och inte, till exempel så kunde de inte förstå varför de inte fick ersättning för folkölen till den grillade lunchkorven under sina arbetsdagar. Där och då var det utmanande, men nu med perspektiv ser jag tillbaka på det projektet med värme. Tänk vilken energi denna projektgrupp måsta ha haft för att kunna ro projektet i hamn! För det gjorde de, de uppnådde alla sina mål och projektet fick det resultatet de hade förväntat sig och mer därtill. Underbart ju!
Vad tror du att många inte vet om jobbet som leaderhandläggare?
Framför allt vill jag slå hål på myten att det är ”enformigt och tråkigt” att vara handläggare. Som leaderhandläggare är det ett ständigt utvecklingsarbete för att vara ajour med allt i omgivningen som kan påverka arbetet: uppdaterade regler eller arbetssätt utifrån Jordbruksverkets riktlinjer (eftersom de är förvaltande myndighet), lokala uppföljningar av leaderområdenas måluppfyllelse av sina lokala utvecklingsstrategier som påverkar vilka sorters projekt som behöver prioriteras, de olika projektens utmaningar längs vägen projekten genomförs (vi minns väl alla prishöjningen på t.ex. byggmaterial under Corona-pandemin när alla byggde trädäck och hemmapooler istället för flygresor utomlands) och för att inte glömma, förändringar inom kommunernas organisationer och även det politiska läget som faktiskt är det som styr riktningen. Dagliga utmaningar kan vara allt ifrån att värdera en begagnad mobil scen, till att beräkna rimlighet i komplicerade utgifter som hör till en ansökan, eller att förstå skillnaden mellan ett projekt och ordinarie verksamhet för den som driver projektet. Mycket byråkrati men också mycket tankeexperiment, uppfinningsrikedom och problemlösning – saker som medför en spännande vardag.
Du möter väldigt många människor med idéer – vad har du lärt dig av dem genom åren?
Att det står still på landsbygden – det är nog den största fördomen som gång på gång slås hål på genom arbetet med leadermetoden! Det kanske upplevs som att det står still, men i den stillheten föds missnöje som leder till motivation och gemensam kraft att tillsammans förändra, utveckla och skapa förutsättningar för det motsatta.
Vad är det speciella med leadermetoden jämfört med andra sätt att arbeta med lokal utveckling?
Jag skulle säga att det är lokalkännedomen och gräsrotsperspektivet. I de lokala styrelserna sitter representanter från ideell, privat och offentlig sektor som har en tydlig koppling till området och deras kompetenser och erfarenheter utgör en bred bank av förståelse för det specifika områdets möjligheter och utmaningar.
De människor som bor och verkar på en plats vet bäst den platsens förutsättningar och förbättringsområden som ger dem förutsättningar att, i bred samverkan mellan ideella, privata och offentliga krafter, kunna bygga upp projekt som blir långsiktiga och hållbara över tid.
Om du skulle ge ett råd till någon som går omkring med en idé för sin bygd – vad skulle du säga?
Kontakta ditt leaderkontor! Alla idéer välkomnas och varje kontor kan hjälpa till med tips och råd för att få stöd för sin idé. Det kanske inte alltid passar som ett leaderprojekt, men då har leaderkontoret kunskap om var man kan vända sig vidare med sin idé till andra finansieringsmöjligheter.
Och slutligen: vad är du själv mest stolt över efter tio år med Leader?
Jag är stolt över att få se vad Leader bidrar till, både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Dessutom blir jag stolt när någon – som jag inte förväntade mig – säger att de har hört talas om Leader och undrar om deras bild av det stämmer. Många gånger när jag berättat vad jag jobbar med så får jag svar: Wow, det låter ju hur kul som helst! Och jag är stolt att kunna svara ja på det påståendet och faktiskt mena det.
